Jag lever inte.

det vet jag.

Jag lever korta tider 

sen när jag börjar få kontakt med resten av världen blir jag rädd

och gömmer mig bakom kalorier boken.

nej. jag har ingen ätstörning

det vet jag.

skulle jag skriva inlägg som detta såpass öppet. hade max 1 person brytt sig,

eller nej vänta, jag har ju inga vänner, låt mig rätta mig själv....ingen* skulle bry sig.

jag klättrade nästan ut från underlandet i somras.. jag blev frisk från mina illusioner och tankar jag brydde mig knappt alls om vad alla andra tyckte även om jag blev nersmutsad av jorden som var på sidorna som jag fick kraffsa i för att ta mig upp

min vän stod där. min illusion vän.

hon sa att hon bara kunde stanna i underlandet. där vid kanten till frihet stod hon och sa 

''Alice, du måste ha självkontroll, du måste följa min vän, lita på mig....jag är väl din vän?''

hon sträckte ut sin hand som jag besvarade genom att ta tag i den, illusionen försvann och jag höll tag i en hand...som jag inte längre kunde se. 

Jag faller.

Jag föll. jag är tillbaka i mitt underland

och jag kan inte förstå varför jag ville lämna denna härliga plats.

Jag heter Alice. 

och jag älskar mitt underland.

''Alice, ät inte förräns nån ber dig, det blir inte misstänksamt då''

är något jag intalar mig.

jag äter hastigt och som en gris för att inget ska märkas,

men nej jag har inte någon ätstörning, det vet jag. det är bara mitt underland som leker ett spratt med mig.

''Alice, nån gång ska du åka in på sjukhus får ditt mordförsök'' 

men nej. Alice kan inte försöka ta livet av sig, alice, är inte kär nog för en sådan handling.

''Alice, du ska flytta hemmifrån, det är då allt kommer funka.''

det vet jag. jag skulle kunna göra precis det jag velat i 3 år om ja bara inte levde med mina föräldrar. lycka.

''Alice, tänker du lämna ditt underland snart?''

aldrig.

dom flesta har sett filmen

både den tecknade och den otecknade.

en flicka som faller ner till en slags magisk värld där hon träffar på 

saker och ting som inte är särskillt normala.

jag skulle kunna säga att mitt underland är ungefär så.

förrutom att mitt underland innehåller mer.

hemligheter, bortglömda barndomsminnen, djupa sår som tar mig djupare in i min värld

som fått mig att hyperventilera, dra ihop mig till en enda stor boll och dragit i min hud för att pressa ihop mig ännu mer, vilket bara lett till att jag rivit mig sj och det blivit fula ärr.

Hej, jag heter alice.

min blogg är lite av mitt underland